Jag har alltid vetat om att Mille är exremt oupfostrad, ända sedan dag en har han hållt på och dummat och sig och hans ägare har hela tiden sagt att han bits, bockar av en om man försöker rida och sticker med en om han får lust när man kör.. Och det har jag också fått se prov på nästan varenda gång, första gången stegrade han sig i stallet hela tiden, sen så har han bitit och sparkat mig så många gånger att jag inte kommer ihåg det, han har även vägrat låta mig hämta honom i hagen och bara travat bort från mig hela tiden, han har till och med ryckt tömmarna från mig och satt av i sken när han tröttnade på att lyssna på mig (jag har aldrig varit så rädd förr, jag hade verkligen noll kontroll) och två tre gånger har han bockat när jag kört honom (vilket är riktigt obehagligt då man sitter precis bakom honom). Men under de två åren jag har varit med honom har jag lyckats få honom att förbättra sig långt, han stegrar sig inte i stallet, han biter mig nästan aldrig och sparkas är en sällsynthet (om man bortser från hovkratsningen), de flesta gångerna kan jag nu hämta honom från hagen, och skenat med mig har han inte gjort på över ett år nu och han har inte bockat på ännu längre tid än det.
Allt som allt är han mycket bättre, men han är fortfarande en liten skit som inte respekterar mig det minsta. Det märktes verkligen idag, eftersom vagnen inte gick att få tag på så beslutade jag mig för att ta en promenad med honom och kanske ta och hoppa lite. Redan så fort vi lämnat gården började han hålla på, istället för att lugnt och fint gå vid min sida började han att sakta efter, dra åt olika håll och sedan utan förvarning kasta sig ut i sidan och börja äta gräs (och han är stark nog att släpa med mig, knappt så jag får upp hans huvud och få honom att fortsätta gå). Detta upprepade sig några gånger, även fast att jag kämpade hårt för att hålla honom på plats. Tillsist kom vi fram till hindren, och efter att ha kämpat med att få upp honom i trav och började köra mot första hindret tog det plötsligt brutalt stopp när vi kom ut över gräset. Trots att jag varit beredd på det hade jag ingen chans, och det tog en stund att få upp hans huvud igen. Tillsist hade jag honom i trav och jag lyckades få honom över hindret, för att genast stanna efteråt.
Efter att ha kämpat och svettats i vad som kändes som en evighet tyckte jag äntligen att han började lyssna på mig lite grann åtminstone, vi hoppade samma hinder två gånger i rad innan jag döende sjönk ihop i en hög och lät honom beta medan jag vilade mig. Sedan gjorde vi om samma sak två gånger, vilket gick.. okej. Sedan började han att klydda igen, och då sa min mamma åt mig att testa att vira grimskaftet runt hans mule för att få mer kontroll över honom. Jag gjorde det, men fick inte mer kontroll. Tvärtom gick det sämre, ju mer man gör för att få kontroll över honom ju surare blir han och nu fann jag mig plötsligt stå bredvid en häst som kastade något extremt med huvudet, försökte rycka sig loss och sedan släpade iväg med mig och började beta och trots alla mina ansträngningar inte lyfte huvudet förrän min mamma kom och hjälpte mig med att slita upp hans huvud. Därefter kände jag inte riktigt för att hoppa, så jag tog och släpade med mig Mille och fortsatte längs vägen. Jag fick honom att trava (och det i en vettig takt) och det gick allmänt bra, sedan skrittade vi igenom en vattenpöl utan bråk (vilket var positivt då han vanligtvis vägrar det) och sedan fick vi lite trav till. När vi kom ut på en större plats travade jag runt i en volt med honom medan jag väntade på min mamma. Det gick inte superbra, men det gick. Dock när jag försöktre trava med honom i andra varvet vägrade han helt och höll på att bryta av, knuffa på mig och allmänt dumma sig.
Jag höll på ända tills min mamma kom och lite till, och mot slutet bråkade han inte alltför mycket. Och när vi började att gå hem längs en stig som gick genom skogen gick han helt okej vid min sida, jag hade knappt några problem att hindra honom från att stanna och äta. Det kändes som om allt jag gjort hade fått honom att skärpa sig lite, men när vi var nästan ute ur skogen började han bråka värre än innan... och när jag tog och skrittade ett sista varv med honom i hagen började han att bråka ännu mera. Han knuffade på mig, vägrade gå bredvid mig och innan jag visste ordet av det stegrade han sig (tror jag i alla fall, då jag plötsligt kände hans framben i min rygg och sedan hovarna glida ner och skrapa upp mina babken..). Mitt vänstra ben gör skit ont, men jag hade tur och han skrapade bara upp den (blödde lite, men han skadade inte hälsenan eller nått).
Jag avskyr att inte ha kontroll, särskilt när det kommer till hästar.. Även fastän Mille inte är särskilt stor så är han långt starkare och tyngre än mig och det är inte svårt för honom att skada mig. Och om det fortsätter såhär så kommer han förr eller senare att göra det, så hans olydnad och respektlöshet är något jag verkligen behöver ta tag i. Men vad värre är att alla jag bett om tips hos hittils (min mamma som haft häst i flera år, Milles ägare etc) säger att det inte finns så mycket att göra, att han är en envis åsna och något om att man inte kan lära gamla hundar att sitta.. Jag hoppas verkligen att de har fel, för detta är något som måste åtgärdas innan det går helt åt skogen..
